Bild tagen utav mig förra sommaren!

Det är svårt när en nära vän till en börjar visa känslor. Det har hänt mig förut två gånger och det är inte kul. Ialla fall så tyckte inte jag det. Det hände för ett år sen och personen ifråga var en nära vän till mig som jag öppnade mig för ganska mycket. Men när han började bli lite för närgången när han var hemma hos mig så kan jag säga att det börjar snurra lite i huvudet på mig. Här sitter en kille som visste att jag hade ett "förhållande" med någon annan och hade jag vetat att han hade haft en tjej så hade jag verkligen inte låtit honom sova över.

Det började med att han sa att han tyckte att jag var vacker och att jag var så snäll och allt var det var,men jag tänkte inte så mycket på det då. Jag såg det mest som komplimang från en vän antar jag och jag borde väl kanske redan då ha börjat tänka lite på det.

Men när han sen kom hem till mig så var han så stel,han drog väldigt mycket i byxorna,ändrade sittställning i soffan och fingrade lite på min arm och tittade extremt mycket på mig och väldigt länge. Som om han satt och studerade mig,bad mig massera honom och ja det var en massa konstiga saker.

Och vad jag är nyfiken med den här frågan angående friendzone är: Hur återgår man till det normala när man har förklarat att man inte är intresserad? För alla känslor finns ju kvar där ett tag och det blir ju så härligt stelt när man har varit ärlig mot personen i fråga och sagt vad tycker och känner.

Senaste gången så var det en av mina absoluta bästa vänner,han är som min storebror för mig för att vi står varandra så himla nära. Samma dag som jag berättade att jag hade gjort slut med mitt ex så kommer han och säger att han är kär i mig och han inte vill att jag ska träffa min nuvarande kille,lång historia men jag kände min nuvarande kille innan jag gjorde slut med mitt ex och mitt ex var en idiot och min nuvarande kille var/är ett kap så jag valde honom istället för mitt ex. 

Hur som helst så min bästa vän berättade att han var kär i mig och att han inte tyckte om att jag träffade Martin,min nuvarande pojkvän,och att jag borde välja honom själv istället. Han skrev kärleksförklaringar i flera dagar och jag svarade inte på ett enda,möjligen att jag skrev någon dålig ursäkt att jag inte kunde skriva för att jag var upptagen.

Men hur går man vidare från det där? Varje gång jag pratar med min bästa vän så undrar jag om han menar att han verkligen ÄLSKAR mig när han säger jag älskar dig,eller om han menar det på ett vänskapligt sätt.

Jag var ärlig mot honom sen och sa att jag inte var intresserad utan att jag och Martin ville ha varandra och inga andra och tillslut så förstod min bästa vän detta och slutade med sina kärleksbrev och hur mycket jag betydde för honom.

Så nu ber jag er läsar att kommentera,hur kan man vara med sin bästa vän eller nära vän efter att de har sagt att de vill vara mer än vänner? Kan man ens vara lika bra vänner som innan? Man vet ju att den andra vill mer och det stör mig lite ialla fall,jag känner att jag inte längre kan berätta privata grejer längre just för att de vill mer,eller är detta bara jag?

To some peope it's just a car,to others it's just something that takes you where ever you want to go,like a machine. But to me it's something that showed me what beauty really is!

Ja det är väl lite udda att jag som är TJEJ är så grymt intresserad av bilar,fordon av alla slag,att jag till och med vill jobba som bilmekaniker. Just nu håller jag på att praktisera på en stor auktorisserad verkstad och jag har faktiskt världens bästa handledare. Ärligt talat så är de flesta som jobbar där grymt schyssta och extremt roliga. Antar att det blir så när de inte riktigt ser mig som en tjej utan lite mer en av grabbarna. Inte helt och hållet precis men tillräckligt mycket för att inte dalta med mig och det passar mig perfekt.

Som den bilfantast jag är så fick vi också in en Chevrolet Camaro (2011-2012 årsmodell) precis bredvid där jag och min handledare står och jobbar. Tyvärr så var jag sjuk den dagen de jobbade med den så jag blev halvt hjärtekrossad när jag fick höra det. Men men,det kommer nog fler chanser.

Men jag tänker inte bara skriva om bilar för det finns såklart viktigare saker i livet. Jag vet inte om det bara är jag som känner såhär ibland men det händer då och då,eller väldigt ofta,att det känns som om jag drömmer. Saker och ting känns för bra för att vara sant och det känns som om jag bara inbillar mig allt. Särskilt den här helgen som var nu. Min pojkvän bor ju uppe i Boden,ja jag vet att jag bor i Stockholm men han har faktiskt inte flyttat dit än helt och hållet så än så länge så har han inte helt och hållet flyttat ifrån mig. Hur som haver min pojkvän bor som sagt uppe i Boden,pga militärutbildning och jobb inom militären,och han får ju komma hem varannan till var tredje helg så han fick komma hem den här helgen.

Nu ska inte jag sitta och skriva vilken perfekt pojkvän han är,även om han faktiskt är det,utan jag ska förklara varför det känns som om jag drömmer i vissa situationer.

Min pojkvän har en tendens att kunna vara riktigt megaromantisk och urgullig,haters gonna hate,och i helgen så har han varit supermysig. Kommit och kramat mig bakifrån,kysst mig i nacken,på halsen,axlarna och bara frågat hur jag mår,gjort middag till oss. Hållt om mig i sin famn i badkaret när vi badade tillsammans med tända ljus och allt möjligt. Sagt att han älskar mig och att han har saknat mig flera hundra gånger. Ja en hel rad småsaker som gör att hela ens dagar blir helt fantastiska. Poängen är ialla fall att jag har aldrig haft ett sådant här seriöst förhållande och vi är snart inne på 1 år. 

Men varför det känns som att jag drömmer är just för allt han gör mot mig och sättet han tar hand om mig är så himla fantastiskt och helt underbart.

Det är nästan så jag knappt vågar tro att det är sant för jag är så rädd att han ska försvinna. Som om allt det lyckliga ska ta slut. Jag vet att det bara är jag som är nojjig men jag har blivit grundlurad av en kille förut och fast det inte var äkta kärlek så varje gång han svek eller ljög för mig så smärtade det lika mycket varje gång fast jag borde ha lärt mig vid det laget att inte släppa in honom igen.

Men jag var "ung" och dum och det är jag inte längre. Jag skulle kunna sitta här och säga att jag har haft en av de bästa helgerna i mitt liv idag men det tänker jag faktiskt inte göra. Det är inget roligt för de som kanske har haft en skithelg och ibland glömmer jag hur bra jag faktiskt har det.

Det finns de som har det hundra gånger värre än vad jag har och här sitter jag och är ledsen till och från för att min älskling ska flytta upp till Boden snart. Jag får nog lära mig att börja tänka positivt och försöka ta till vara på varje minut jag får ut av dagen,för man vet ju aldrig vilken som kan bli den sista.

Och nu känner jag att detta inlägg är långt och helt osammanhängande så jag får nog ta och avsluta detta med det här: Jag har helt enkelt haft en toppenhelg,jag är glad och lycklig,jag mår bra och imorgon ska jag lämna in min killes armband på gravering. Senare kanske det blir lite övningskörning men för tillfället så fortsätter jag att lyssna på grym musik och kanske unnar mig ett avsnitt av Gossip Girl. Helt knäppt men jag har totalt blivit besatt av den serien,men nu får det räcka.

Kanske ses imorgon! 

(Bilden är tagen utav mig)

Att skriva har alltid varit ett stort intresse för mig,jag började lära mig skriva redan när jag var 4 år. Då skrev jag brev till mina förskollärare och ville ofta att de skulle skriva brev tillbaka. Det svenska språket har alltid facinerat mig just för att man kan skapa så mycket med ord. I era öron låter det säkert urdumt men inte för mig. En av mina drömmar är just att få skriva en bok,intresset finns där men inte handlingen dock.

Det kanske låter udda att en 18 åring tycker att det är så roligt att få skriva men det finns så enormt många olika sätt att uttrycka sig på och att skriva eller blogga är ett sätt att göra det på.

Jag är då som sagt en tjej på 18 år som bor i stora,stressiga huvudstaden Stockholm med mamma och pappa. Jag har två mycket äldre,sju och nio år äldre,storebröder som jag står ganska nära,de betyder väldigt mycket för mig. Några riktiga systrar har jag dock inte men jag har fantastiska bästa vänner som har blivit som mina systrar och de älskar jag mer än ord kan beskriva här i världen.

Men någon som har kommit rakt in på mitt hjärta på lite mer än två månader är mina fantastiskt fina och underbara pojkvän som jag verkligen älskar och håller kär och han fyller snart 22 år,om typ fyra månader.

Några saker jag verkligen brinner för är att fotografera,teckna och måla samt att skriva. Men det finns yttligare ett stort intresse som ligger mig varmt om hjärtat och det är mitt stora intresse för bilar. Ja,jag är tjej och gillar bilar,lite udda kanske men det är så pass roligt att jag det här året bestämde mig för att hoppa av mitt andra år på gymnasiet inom Bild & Form linjen för att börja om från år ett och läsa Fordon.

Så nu hoppas jag bara på att jag kommer in där så jag kan få läsa det programmet. Får jag göra det så kommer jag antagligen hoppa och gråta av lycka för då har år 2013 varit,än så länge,ett av de bästa åren jag någonsin har haft.

Men nu vet ni lite mer om mig och jag hoppas att ni kommer tycka om min blogg för här skriver jag om mina intressen men också mina åsikter och tankar.

Ha det bra så ses vi säkert senare,kram!