Godmorgon,här sitter jag i skolan och tråkar på rasten. Har varit här i 1,5 timme och det känns ärligt talat som 100 år. Vill bara hem och sova,är så äckligt trött idag men nej idag går man till halv 4 och på toppen av allt så är det städdag idag. Detta betyder att vi ska städa hela verkstaden,det brukar inte ta så lång tid egentligen det är mest att det bara är så tråkigt när man bara vill komma hem. Men får trösta mig med att jag äntligen får åka till praktiken imorgon. Ska bli så skönt att bara få jobba hela tiden istället för att bara sitta och hänga hela dagen.
Skulle ju egentligen ha gått till kuratorn idag och pratat men hon är tydligen sjuk så det känns ju lite trist men men jag överlever. Får göra det bästa jag kan utav dagen även om det är så segt att hela jag håller på bli en påse eller typ en död säl av något slag.

Nu loggar jag ut och bäddar ner mig i min mjuka,varma 120 cm säng,ska bli så himla skönt att bara få sova. Det är något som jag har velat göra hela dagen idag men kände att det är bättre att spara all trötthet till när jag faktiskt SKA sova. Annars kommer jag bara ligga där, jättepigg och inte alls sugen på att sova. Måste säga att jag har haft en helt okej dag idag ändå. Den har dock varit grymt seg men jag lärde känna en tjej i min klass lite mer så det blir ett plus ialla fall. Ett minus får nog vara att jag känner min pojkväns lukt i hela mitt rum och egentligen vart jag än går och det får mig bara att bli ledsen för idag saknar jag honom jättemycket. 

De första dagarna efter att han åker upp till Boden igen är alltid de tuffaste och jobbigaste för då vet man att man måste vänta jättelänge innan han får komma hem igen. Oj vad jag tjatar om min pojkvän,tack jag vet men jag behöver skriva av mig. Deal with it!

Imorgon blir det att gå upp relativt tidigt och dra iväg till skolan för ännu en heldag i verkstaden,sen blir det praktik resten av veckan. Det ser jag fram emot kan jag säga. Bara få ställa mig i en riktig verkstad och bara göra det jag älskar. Där får jag åtminstone koppla bort lite tankar som stör mig så det är ganska skönt.

Men nu ska lilla jag kila in i badrummet,borsta tänderna, för jag har tagit mitt dagliga piller och jag har fixat det som jag skulle fixa idag, och sen ska jag bara bädda ner mig i min sköna säng,dofta lite på min pojkväns kudde, le åt tanken på hur han brukar le åt mig när vi bäddar ner oss när vi är tillsammans och sen tänker jag lyssna på musik och bara drömma mig bort tills jag bara somnar. Det tycker åtminstone jag låter som ett bra avslut på den här kvällen.

Så godnatt kära läsare!

Kan inte förklara hur beroende jag är av den här låten,tror jag har lyssnat på den i snart en timme och den blir bara bättre och bättre!

Fram till och efter jul så kommer min hud att vara orange och om inte annat så kommer hela jag vara en vandrande mandarin för nu börjar mitt årliga mandarinberoende. Varje år så får jag ett mandarinberoende och det slutar alltid med att jag äter så många att jag får ont i magen och kan knappt stå. Men får se hur det blir det här året,än så länge har jag varit svag och tryckt i mig tre stycken och fler ligger i en påse i köket. Kan lova er att den påsen kommer vara slut innan jag går och lägger mig ikväll.

Om inte annat så tar den slut imorgon bitti till frukost och några åker säkert med till skolan som varje år!

Alla bilder är tagna utav mig!

Min älskling på en suddig liten skojbild!

Det här med distansförhållande finns ju både delade åsikter om. En del personer klarar sig jättebra med varandra långt ifrån för det gillar ensamtiden man får ett tag. Medan andra,som jag,tycker att det är det jobbigaste som finns att bara sakna den man älskar mest i hela världen. Den som man har visat alla sina svagheter för som,den som man har visat sig sårbar och som vet nästan allt om en. För er som inte känner mig så är det nämligen Martin (han på bilden ovanför) egentligen bor i Stockholm,det har han gjort under hela vårt förhållande tills han en dag skickade iväg ett SMS till mig med texten att han hade kommit in på GMU (Grundläggande militärutbildningen). Det betydde att han skulle vara uppe i Boden i 3 månader och sen vara klar och komma hem till mig igen.

Detta tyckte jag lät helt okej, jag menar har var ju inte borta från mig för alltid utan det var som vanligt,man kunde ses på helgerna och man kunde ha kontaken i alla fall nästan som förut. Men när han började däruppe och man hade endast kontakt knappt en gång i veckan. Och nu när jag äntligen tänkte att han skulle få komma hem igen så visade det sig att han har fått jobberbjudande däruppe och en provanställning i 6 månader. Så nu har min älskling skaffat sig en tvåa uppe i Boden där han nu ska bo.

Det enda positiva nu är att det kommer bli lättare att hålla kontakten men när han berättade detta för mig så satt jag och grät i hans famn i nästan 1 timme.

Jag har inte berättat detta för så många av mina vänner just för att jag inte tycker om att prata om det men jag jobbar på det. Jag går till kuratorn och pratar,inte enbart om det här utan om en del andra saker som dock är privata, men det är just det här att det blir ett distansförhållanden.

Och det var en som sa till mig att "Nej men vi vet ju alla att distansförhållanden är till för att bara gå åt skogen". I helvete heller! Det här kommer bli bra ändå,har vi klarat oss i tre månader med minimum kontakt så kan vi nog klara oss i nästan 6 månader till.

Personligen så tycker jag fortfarande att det är riktigt jobbigt,jag blir ledsen mycket och när jag och Martin väl ses efter nästan 2-4 veckor så se vi inte ens 36 timmar. Så ni kan ju förstå varför jag känner mig lite ledsen då och då.

Det finns säkert de som just nu tycker att jag är löjlig men tänk er själva om den personen som ni bara vill spendera all er lediga tid med och bara krama,kyssa,älska ja allt vad det innebär att vara i ett förhållande,och så helt plötsligt så går det inte för personen ifråga bara flyttar.

Det känns verkligen men man lär sig att hantera och acceptera,men det här blir nog bra ändå. 

Eller vad tror ni?

Här sitter man nu i skolan och tråkar, missta mig inte,jag älskar att gå på fordon men det är så tråkigt att sitta och inte veta vad man ska jobba med och att inte ha din närmaste vän här heller då hon är ute på praktik.
Vill att det ska bli onsdag så jag kan åka ut till praktiken jag med. Men just nu får man bara stå ut och efter skolan blir det att möta mamma för att gravera ett armband.
Så vi hörs senare och ni kan tyvärr inte få någon bild då min mobil bara dampar och inte vill ladda upp någon bild.

Klicka på ---> FRIDA för att kolla in hennes blogg,tycker verkligen att ni ska ta er tid för hon skriver verkligen om allt mellan himmel och jord och den är riktigt intressant.

Hon har ett sjukt stort intresse för fotboll och jag vet att hon är grymt duktig på det med. Det här enligt mig än av de finaste jag känner,så sjukt snäll,söt och en otroligt bra lyssnare. Hon är 16 år och riktigt mogen för sin ålder så det är inte vilken blogg som helst.

Så klicka på FRIDA och läs!

Kan lova er att ni kommer inte ångra er!