Foton tagna utav mig

Jag vet inte riktigt hur eller varför jag skriver detta men nu känner jag för att vara personlig och på något sätt kanske lite djup. Var länge sedan jag bloggade såhär mycket och jag har faktiskt saknat det riktigt mycket men ärligt talat så slutade jag inte för att jag ville. Jag slutade mest för att saker och ting kom i vägen,jag blev uppehållen,tappade kreativiteten,blogglusten och glädjen också för den delen.

Det var som om jag hamnade i en bubbla och orkade inte bry mig om omgivningen. Jag har ju bytt gymnasielinje och gymnasium för den delen,tidigare gick jag Estet Bild & Formgivning men nu efter sommarlovet så började jag om från årskurs 1 på Fordonsprogrammet.

Egentligen så ska jag ta studenten i år men nu blir det ju inte så. Jag har totalt börjat om och ärligt talat så kan det inte bli bättre än såhär. Jag går i en grym klass med riktigt trevliga och roliga killar och några tjejer.Vi har kul,skämtar,är avslappnade och delar samma intressen i verkstaden.

Men på min tidigare skola så hände något. Jag förändrades något enormt!

Under nästan hela min uppväxt så har jag varit ganska överviktig,jag har blivit mobbad för det och jag har aldrig haft någon riktigt pojkvän. Men när jag började 9:an så kände jag att det var dags för en rätt så stor förändring,detta skulle innebära att jag inte bara skulle gå ner i vikt utan jag skulle inte längre vara den osäkra lilla tjejen som alla bara kunde trampa på.

Under höstterminen i års 1 på mitt förra gymnasium (dvs för 2 år sen) så gick allt jättebra. Jag skötte mig jättebra i skolan,var aldrig borta och pluggade så gott jag kunde. Jag överträffade mig själv och det gick ganska bra inom de estetiska ämnena med. Men när vårtterminen kom så började det gå neråt,jag tappade plugglusten,skolorken,tappade matlusten och jag var inte lika glad. JAg kunde bryta ihop mitt under lektionerna och storma ut gråtandes.

Jag gick ner 3kg på en vecka genom att äta några gånger i veckan vilket inte är något som jag är stolt över. Mina klasskompisar märkte att jag inte åt vilket gjorde de oroliga och tillslut fick några av de tvinga mig att äta med de i matsalen.

Sommarlovet blev lite bättre,jag umgicks lite med kompisar och försökte få kontroll på mig själv. Men under sommarlovet så var jag också hemma själv i lite över en månad,jag hade oturen att bli sjuk vilket orsakade att jag tappade matlusten igen. Detta gjorde att jag endast åt en gång om dagen knappt det. Jag fick kontakt med mitt numera ex och han fick mig att må bra till en början.

Men när sommaren var över så fanns han inte längre där som förut. Han hörde endast av sig på sina egna villkor och eftersom jag var oerfaren så tänkte jag att det var tråkigt men ändå kanske normalt.

Under höstterminen i 2:an (dvs för 1 år sen) så spårade allting ur.

Jag hade lite problem med en riktigt nära vän till mig. Han mådde inget bra psykiskt och det fick mig att må riktigt dåligt. Gick jämt runt med en orolig klump i magen för att han kanske skulle få för sig att skada sig själv. Och på allt det så hade jag kärleksproblem med en kille som jag trodde att jag verkligen gillade just då. Detta ledde till att mina ätstörningsproblem återigen var tillbaka,jag fick gråtattacker i skolan,i klassrummen och hemma. Min lärare såg detta och bestämde sig för att agera genom att dra med mig ner till skolans kurator där jag fick prata av mig.

Det var som om 100 kg lyfte från min rygg,det var så underbart att få prata av sig men oj vad ledsen jag var efteråt då alla känslor kom på samma gång.

När vårtterminen drog igång efter jul så mådde jag bättre men jag var fortfarande ledsen på grund av mitt ex. Han ville nästan aldrig ses eller höra av sig och när han väl hörde av sig då var han bara kåt. Men när min kompis sen tipsade några veckor innan min födelsedag om en app/sida på skoj så antog jag utmaningen och skaffade detta. Men att jag där någon vecka skulle träffa min blivande pojkvän hade jag verkligen ingen aning om.

När vi någon månad senare blev tillsammans så började jag ta tag i mig själv. Martin gjorde mig lycklig igen och han fick mig att börja se mig själv på ett helt annat sätt.

Jag var inte lika ledsen längre och jag hade lärt mig själv att äntligen börja kunna stå på egna ben. 

Dock var inte klassen och skolan densamma längre. Jag trivdes inte längre och till och med min bästa vän tänkte byta skola och jag skulle få gå utan henne i klassen. Men eftersom hon och jag delar samma intresse så bestämde jag mig för att följa efter henne på mitt eget initiativ. 

Vi ansökte till en ny skola och eftersom jag inte trivdes i min skola,med all rätt också, eller i min klass längre så slutade jag komma till skolan. Men under den tiden så började jag må bättre. Jag började äta lite mer normalt igen,jag fann min kreativitet och glädje igen.

Jag blev den där glada spralliga tjejen igen och sommaren som var nu 2013 var den bästa sommaren jag någonsin haft. 

Den tillbringades med mina vänner,med familjen och framförallt med min kära pojkvän.

Och idag så står jag här nu med huvudet högt och kroppshållningen stolt. För idag gör jag något som jag vet att jag är bra på och som jag brinner för. Jag utbildar mig till bilmekaniker. Under de här två åren så har jag även förändrats till utseendet,jag har gått ner 17 kg så idag väger jag 60kg.

Mitt humör är mycket mer livfullare men jag känner mig tröttare men det är endast för att man går upp tidigt.

Jag har förändrats så mycket till utseendet att bekanta till familjen som inte har sett mig på ett tag inte känner igen mig.

Så mina avslutningsord får bli de här: Det är lätt att säga att man tänker förändras,göra något för att andra hela tiden tjatar på en. Men det är ett helvete att faktiskt genomföra det och göra det för att man själv vill det. För innan man kan gå vidare med livet så måste man acceptera sina problem för att ta itu med de.

Jag vill mest bara få ut att kunde jag klara detta så kan du det med om du funderar på att göra något med dig själv eller känner att du vill göra en förändring.

Det är grymt läskigt,jag skulle ljuga om jag sade att jag inte var skräckslagen under hela resan men det krävdes mycket mod och det var värt varenda minut!

 

natalia

12 november 2013 21:51

Shit! Detta var det bästa jag läst på jävligt länge. Du är grym,du är stark, du är bäst! Du är en fruktansvärt bra förebild! Jag tappar verkligen ord. Jag vet inte alls vad jag ska skriva men du borde vara så sjukt stolt över dig själv! Jag ska verkligen fortsätta läsa din blogg! Och om det är nått så finns jag fastän jag är några år yngre! <3

SV; Ja jag hoppas verkligen att jag och han träffas snart :) Skulle betyda så mkt!
Och jag mår bara bra, hur mår du själv? :)

http://nattis98.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har skaffat en ny blogg på Nattstad.se så om ni vill kolla in den så finns den här ----> NY BLOGG så från och med nu så bloggar jag där. Tack för den här tiden på bloggplatsen.se och jag hoppas att ni som läser den här bloggen följer med mig över ...

Sådär då tänkte jag ta och svara på era frågor så här kommer era frågor med svar!   Någon du känner: Vad har du för färg på din tandborste?Vilken färg ska du färga håret? :)   Svar: Haha den är vit och lila och min blivande hårfärg är brunröd...

  Fotad utav mig!   Ibland blir det för mycket även för mig. Jag tänker inte sitta och skriva värsta deppinlägget men just idag och just nu så känner jag att jag verkligen behöver skriva av mig. Ärligt talat så har jag gått runt och bara varit...

  Hittade en gammal ful bild som får duga!   I väntan på att min kära syster ska komma hit och hjälpa mig att färga håret så tänkte jag dra igång en frågestund. Har inget att blogga om så vad passar då bättre än en frågestund. Det finns inga r...

Blev lite trött på min gamla design och kände att det var dags att uppdatera den lite. Så här har ni den nya,dock är klippningen lite dålig men det får ni leva med,har inte en ritplatta och jag hade inte tillräckligt med energi för att göra det noggr...