Foton tagna utav mig

Jag vet inte riktigt hur eller varför jag skriver detta men nu känner jag för att vara personlig och på något sätt kanske lite djup. Var länge sedan jag bloggade såhär mycket och jag har faktiskt saknat det riktigt mycket men ärligt talat så slutade jag inte för att jag ville. Jag slutade mest för att saker och ting kom i vägen,jag blev uppehållen,tappade kreativiteten,blogglusten och glädjen också för den delen.

Det var som om jag hamnade i en bubbla och orkade inte bry mig om omgivningen. Jag har ju bytt gymnasielinje och gymnasium för den delen,tidigare gick jag Estet Bild & Formgivning men nu efter sommarlovet så började jag om från årskurs 1 på Fordonsprogrammet.

Egentligen så ska jag ta studenten i år men nu blir det ju inte så. Jag har totalt börjat om och ärligt talat så kan det inte bli bättre än såhär. Jag går i en grym klass med riktigt trevliga och roliga killar och några tjejer.Vi har kul,skämtar,är avslappnade och delar samma intressen i verkstaden.

Men på min tidigare skola så hände något. Jag förändrades något enormt!

Under nästan hela min uppväxt så har jag varit ganska överviktig,jag har blivit mobbad för det och jag har aldrig haft någon riktigt pojkvän. Men när jag började 9:an så kände jag att det var dags för en rätt så stor förändring,detta skulle innebära att jag inte bara skulle gå ner i vikt utan jag skulle inte längre vara den osäkra lilla tjejen som alla bara kunde trampa på.

Under höstterminen i års 1 på mitt förra gymnasium (dvs för 2 år sen) så gick allt jättebra. Jag skötte mig jättebra i skolan,var aldrig borta och pluggade så gott jag kunde. Jag överträffade mig själv och det gick ganska bra inom de estetiska ämnena med. Men när vårtterminen kom så började det gå neråt,jag tappade plugglusten,skolorken,tappade matlusten och jag var inte lika glad. JAg kunde bryta ihop mitt under lektionerna och storma ut gråtandes.

Jag gick ner 3kg på en vecka genom att äta några gånger i veckan vilket inte är något som jag är stolt över. Mina klasskompisar märkte att jag inte åt vilket gjorde de oroliga och tillslut fick några av de tvinga mig att äta med de i matsalen.

Sommarlovet blev lite bättre,jag umgicks lite med kompisar och försökte få kontroll på mig själv. Men under sommarlovet så var jag också hemma själv i lite över en månad,jag hade oturen att bli sjuk vilket orsakade att jag tappade matlusten igen. Detta gjorde att jag endast åt en gång om dagen knappt det. Jag fick kontakt med mitt numera ex och han fick mig att må bra till en början.

Men när sommaren var över så fanns han inte längre där som förut. Han hörde endast av sig på sina egna villkor och eftersom jag var oerfaren så tänkte jag att det var tråkigt men ändå kanske normalt.

Under höstterminen i 2:an (dvs för 1 år sen) så spårade allting ur.

Jag hade lite problem med en riktigt nära vän till mig. Han mådde inget bra psykiskt och det fick mig att må riktigt dåligt. Gick jämt runt med en orolig klump i magen för att han kanske skulle få för sig att skada sig själv. Och på allt det så hade jag kärleksproblem med en kille som jag trodde att jag verkligen gillade just då. Detta ledde till att mina ätstörningsproblem återigen var tillbaka,jag fick gråtattacker i skolan,i klassrummen och hemma. Min lärare såg detta och bestämde sig för att agera genom att dra med mig ner till skolans kurator där jag fick prata av mig.

Det var som om 100 kg lyfte från min rygg,det var så underbart att få prata av sig men oj vad ledsen jag var efteråt då alla känslor kom på samma gång.

När vårtterminen drog igång efter jul så mådde jag bättre men jag var fortfarande ledsen på grund av mitt ex. Han ville nästan aldrig ses eller höra av sig och när han väl hörde av sig då var han bara kåt. Men när min kompis sen tipsade några veckor innan min födelsedag om en app/sida på skoj så antog jag utmaningen och skaffade detta. Men att jag där någon vecka skulle träffa min blivande pojkvän hade jag verkligen ingen aning om.

När vi någon månad senare blev tillsammans så började jag ta tag i mig själv. Martin gjorde mig lycklig igen och han fick mig att börja se mig själv på ett helt annat sätt.

Jag var inte lika ledsen längre och jag hade lärt mig själv att äntligen börja kunna stå på egna ben. 

Dock var inte klassen och skolan densamma längre. Jag trivdes inte längre och till och med min bästa vän tänkte byta skola och jag skulle få gå utan henne i klassen. Men eftersom hon och jag delar samma intresse så bestämde jag mig för att följa efter henne på mitt eget initiativ. 

Vi ansökte till en ny skola och eftersom jag inte trivdes i min skola,med all rätt också, eller i min klass längre så slutade jag komma till skolan. Men under den tiden så började jag må bättre. Jag började äta lite mer normalt igen,jag fann min kreativitet och glädje igen.

Jag blev den där glada spralliga tjejen igen och sommaren som var nu 2013 var den bästa sommaren jag någonsin haft. 

Den tillbringades med mina vänner,med familjen och framförallt med min kära pojkvän.

Och idag så står jag här nu med huvudet högt och kroppshållningen stolt. För idag gör jag något som jag vet att jag är bra på och som jag brinner för. Jag utbildar mig till bilmekaniker. Under de här två åren så har jag även förändrats till utseendet,jag har gått ner 17 kg så idag väger jag 60kg.

Mitt humör är mycket mer livfullare men jag känner mig tröttare men det är endast för att man går upp tidigt.

Jag har förändrats så mycket till utseendet att bekanta till familjen som inte har sett mig på ett tag inte känner igen mig.

Så mina avslutningsord får bli de här: Det är lätt att säga att man tänker förändras,göra något för att andra hela tiden tjatar på en. Men det är ett helvete att faktiskt genomföra det och göra det för att man själv vill det. För innan man kan gå vidare med livet så måste man acceptera sina problem för att ta itu med de.

Jag vill mest bara få ut att kunde jag klara detta så kan du det med om du funderar på att göra något med dig själv eller känner att du vill göra en förändring.

Det är grymt läskigt,jag skulle ljuga om jag sade att jag inte var skräckslagen under hela resan men det krävdes mycket mod och det var värt varenda minut!

Men det kunde jag allt,jag har idag lagt om och balanserat däck trots att det var några killar i klassen som sade "Tryck då" "Ta i då" och lite till,inte på ett elakt sätt utan mer på ett utmanande sätt. Nästan alla i min klass är asschyssta och med all rätt,jag är ju två år äldre än vad de är. Känner mig stolt över mig själv för jag lärde mig allt så snabbt och jag hängde med riktigt bra och det är inte alltid det händer så poäng till mig.

Har såklart inte bara jobbat med däck utan en timme innan vi slutade så började vi med dieselmotorn och jag fick starta en bil och sitta och varva upp den så motorn kunde bli varm.

Det kändes lite speciellt att sitta där och varva en motor,särskilt när en kille i klassen gick förbi precis när jag rusade motorn. Skrattade lagom mycket när han plötsligt stannade upp och tittade bakom motorhuven för att se vem som satt där inne i bilen.

Kan lätt säga att idag har varit en riktigt bra dag,klassen gör mycket men sen att man har haft två heldagar i verkstaden det gör att det blir ännu roligare. Dock så går ju tiden så himla segt men,men det kan jag leva med.

Vill även ut och övningsköra idag men jag vet att det inte alls kommer bli så tyvärr. Mamma är väl dödstrött och det är väl jag med egentligen men skulle vara så sjukt skönt att få kunna komma igång ordentligt med körandet så man äntligen kunde få ta det där förbannade körkortet. 

Många av mina vänner har redan tagit det så man börjar känna sig lite dålig för att man ligger efter så mycket. Jag har ju inte ens kommit ut i trafiken än så ni kan ju förstå hur långt efter jag är. Men det kommer väl,har jag tur så får jag köra på torsdag och då jävlar ska det gå lika bra som det gjorde förut!

Godmorgon,här sitter jag i skolan och tråkar på rasten. Har varit här i 1,5 timme och det känns ärligt talat som 100 år. Vill bara hem och sova,är så äckligt trött idag men nej idag går man till halv 4 och på toppen av allt så är det städdag idag. Detta betyder att vi ska städa hela verkstaden,det brukar inte ta så lång tid egentligen det är mest att det bara är så tråkigt när man bara vill komma hem. Men får trösta mig med att jag äntligen får åka till praktiken imorgon. Ska bli så skönt att bara få jobba hela tiden istället för att bara sitta och hänga hela dagen.
Skulle ju egentligen ha gått till kuratorn idag och pratat men hon är tydligen sjuk så det känns ju lite trist men men jag överlever. Får göra det bästa jag kan utav dagen även om det är så segt att hela jag håller på bli en påse eller typ en död säl av något slag.