Direktlänk till inlägg 11 november 2013
Min älskling på en suddig liten skojbild!
Det här med distansförhållande finns ju både delade åsikter om. En del personer klarar sig jättebra med varandra långt ifrån för det gillar ensamtiden man får ett tag. Medan andra,som jag,tycker att det är det jobbigaste som finns att bara sakna den man älskar mest i hela världen. Den som man har visat alla sina svagheter för som,den som man har visat sig sårbar och som vet nästan allt om en. För er som inte känner mig så är det nämligen Martin (han på bilden ovanför) egentligen bor i Stockholm,det har han gjort under hela vårt förhållande tills han en dag skickade iväg ett SMS till mig med texten att han hade kommit in på GMU (Grundläggande militärutbildningen). Det betydde att han skulle vara uppe i Boden i 3 månader och sen vara klar och komma hem till mig igen.
Detta tyckte jag lät helt okej, jag menar har var ju inte borta från mig för alltid utan det var som vanligt,man kunde ses på helgerna och man kunde ha kontaken i alla fall nästan som förut. Men när han började däruppe och man hade endast kontakt knappt en gång i veckan. Och nu när jag äntligen tänkte att han skulle få komma hem igen så visade det sig att han har fått jobberbjudande däruppe och en provanställning i 6 månader. Så nu har min älskling skaffat sig en tvåa uppe i Boden där han nu ska bo.
Det enda positiva nu är att det kommer bli lättare att hålla kontakten men när han berättade detta för mig så satt jag och grät i hans famn i nästan 1 timme.
Jag har inte berättat detta för så många av mina vänner just för att jag inte tycker om att prata om det men jag jobbar på det. Jag går till kuratorn och pratar,inte enbart om det här utan om en del andra saker som dock är privata, men det är just det här att det blir ett distansförhållanden.
Och det var en som sa till mig att "Nej men vi vet ju alla att distansförhållanden är till för att bara gå åt skogen". I helvete heller! Det här kommer bli bra ändå,har vi klarat oss i tre månader med minimum kontakt så kan vi nog klara oss i nästan 6 månader till.
Personligen så tycker jag fortfarande att det är riktigt jobbigt,jag blir ledsen mycket och när jag och Martin väl ses efter nästan 2-4 veckor så se vi inte ens 36 timmar. Så ni kan ju förstå varför jag känner mig lite ledsen då och då.
Det finns säkert de som just nu tycker att jag är löjlig men tänk er själva om den personen som ni bara vill spendera all er lediga tid med och bara krama,kyssa,älska ja allt vad det innebär att vara i ett förhållande,och så helt plötsligt så går det inte för personen ifråga bara flyttar.
Det känns verkligen men man lär sig att hantera och acceptera,men det här blir nog bra ändå.
Eller vad tror ni?
Har skaffat en ny blogg på Nattstad.se så om ni vill kolla in den så finns den här ----> NY BLOGG så från och med nu så bloggar jag där. Tack för den här tiden på bloggplatsen.se och jag hoppas att ni som läser den här bloggen följer med mig över ...
Blev lite trött på min gamla design och kände att det var dags att uppdatera den lite. Så här har ni den nya,dock är klippningen lite dålig men det får ni leva med,har inte en ritplatta och jag hade inte tillräckligt med energi för att göra det noggr...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 |
21 | 22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
||||
|